Tillbaka på hemmaplan

Jag har haft en underbar helg. Förutom flygresan upp då magen vände sig rätt rejält – tur jag åkte tåg på tillbakavägen! – är jag supernöjd. Det mest fantastiska var vädret. Regnskurar hela helgen, men tajmade så att det var uppehåll precis under festivalkvällarna. Perfekt.

Jag har hunnit med att träffa Familjen (saknar dem redan, men snart åker jag tillbaka igen), shoppa lite på stan, träffat vänner och bekanta, ätit massor av god mat och sett ett gäng artister. E-type, Patrik Isaksson, Da Buzz, Leningrad Cowboys, Danko Jones, Moneybrother, Eskobar... Äntligen fick jag se E-type live, riktigt skoj. Särskilt som jag kunde nästan alla texterna, och kunde digga järnet :-)

Dessutom träffade jag Biologen – väninnan från gymnasiet som jag inte sett på hur länge som helst. Vi umgicks under helgen och hann prata en hel del. Det var verkligen roligt att få höra vad som hänt och händer i hennes liv.

Igår kväll när jag kom tillbaka till Umeå sken solen vackert och trots den 7 timmar långa tågresan var jag nöjd och lycklig. Det kändes som att jag skulle kunna leva på den gångna helgen länge. Imorse var dock vardagen tillbaka och slog mig som ett knytnävsslag i ansiktet. En klump i halsen på vägen till jobbet – tillbaka i hamsterhjulet igen. Fyra veckor kvar till semestern, och just för stunden vet jag inte hur jag ska orka tills dess. Jag måste ta mig en funderare på vad jag vill, för nu känns allt tungt och meningslöst. Jag behöver förändring av något slag. Nu vore läge att hitta den där fritidsaktiviteten som kan få mig att lysa upp emellanåt. Jag blir galen på vardagen, helt enkelt.

Det är samma sak varje gång jag varit hem, tungsinnet överfaller mig. Jag tror dock det kommer att kännas bättre om ett tag när jag accepterat att jag är inne i rullorna igen. Får försöka tänka på festivalhelgen, det får mig nästan att le automatiskt.