Ambitioner i livet

Himlen är gråaktig och jag antar att det inte är peciellt skönt att vistas utomhus. Skulle tippa på att det är rätt ruggigt. Därför är jag fullständigt nöjd med att sitta i soffan med den stora röda "får"-filten och Sambons laptop i knät och surfa. Har just druckit en kopp Lipton Green Tchaé Orient också, mmm... lakrits...och nu är jag alldeles varm i kroppen.

De senaste dagarnas sovande på eftermiddagarna fick konsekvenser i form av att jag var pigg och alert ända till 3-tiden inatt. Då var det sängläge, efter flera timmars surfning. Förutom att jag hann börja snickra på en layout för min nya sida hann jag även beställa ett gäng intressanta böcker och läsa ett stort antal bloggar. Och jag undrar vad Kollegan säger på måndag när han i sin mailbox hittar en pdf jag skickade över vid tvåtiden på natten. Jag hade nån inspiration i kroppen som jag sällan har annars, och försökte ta tillvara på den åtminstone litegrann. Nu inleds väntan på de beställda böckerna, vilka jag nog kommer plöja så snart de dimper ner i brevlådan. Dessutom finns ett gäng andra böcker sedan tidigare som verkligen skulle förtjäna att läsas. Jag vill känna att jag i alla fall försöker utvecklas och lära mig nya saker, trots att jag ännu inte tagit mig för att resa och allt det där andra roliga jag vill hinna uträtta. Kanske vore det en idé att upprätta en lista på 43 things för att åtminstone tvinga sig själv att tänka på saken. Sen vore det ju ett stort lyft om jag någon gång kunde komma fram till vad jag verkligen vill göra av livet.

Som det är just nu känner jag mig ofta som en loser. Jag har i nuläget inga specifika mål eller planer. Det blir extre tydligt när man lever tillsammans med en person som visserligen inspirerar mycket, men förmodligen också är den mest ambitiösa människa man någonsin träffat på. En person som tror på människans förmåga, att hon kan göra allt hon vill - och som jämt har massor av idéer och projekt på gång. Jag undrar vad som saknas hos mig och om det draget i personligheten är något man kan lära sig. Jag tror helt enkelt inte jag är tillräckligt uthållig; påbörjar jag något vill jag se resultat direkt, annars släpper jag snabbt tråden. Envisheten hos Sambon är något jag förundras över och beundrar. Han kan verkligen tvinga sig till att ta sig förbi även de faser då jag oftast lägger av, då det är tungt eller tråkigt.

Det som känns viktigt är att hitta något hyfsat konkret att sträva efter. Men vad? Jag är ju faktiskt ganska nöjd med mitt liv som det ser ut just nu. Fast det säger sig själv att det är idiotiskt att vid 26 års ålder acceptera läget och inte försöka sträva framåt. De kortsiktiga målen är lättare att vaska fram, men de är ofta ganska bagatellartade och i många fall materiella. Nej, summan av kardemumman är att jag måste sluta vara så bekväm, och börja kräva mer av mig själv. Låta mig influeras av tron på människans (och min) förmåga.

Åter till vardagssnack...

Humöret är okej, men lite av tröttheten hänger kvar. Förhoppningsvis ska jag vara lite piggare till veckan, och förhoppningsvis är konflikten överspelad, för jag har verkligen ingen mer ork att lägga på dylikt.

Traditionsenligt tiog jag bussen ner till centrum idag för att strosa och shoppa. Det är extra kul just när lönen kommit. Det blev ovanligt många, och ovanligt "bra", fynd idag. En mysig munkjacka med lite broderier på, ett satinlakan till bäddsetet jag handlade förra veckan (och sover i just nu... mmm, lyx!), ett halsband med ett hjärta med glittriga stenar (som jag spanat in sedan länge), toppar till träningen, ett par jättefina flätade lådor med lock och CD-skivor med Händels Messias. Allt saker jag verkligen behöver eller tycker om. Särskilt förvaringslådorna är jag nöjd med, de är riktigt fina där de står i resp. ovanpå bokhyllan i vardagsrummet. Hoppas på att kunna göra fler inköp i den stilen när Village öppnar här i Umeå den 25 februari. Av bilderna som hänger på lokalen där butiken ska öppna ser det ut som att de kommer att ha mycket prylar i min smak. Jag kan knappt vänta! ;-)

Nu ska jag ringa hem till Familjen. Pratade lite med Systern igår kväll, och blev så glad över att hon lät så tillfreds med livet. Roligt att höra att hon hittat en utbildning hon vill gå. Jag har varit väldigt nyfiken på vad hon egentligen är intresserad av, och väntat på hennes val av studieinriktning. Det verkar luta åt design, vilket jag tycker är ett kanonbra val. Jösses, att lilla Syster nu blivit en vuxen kvinna. När hände det?

Ska spana in info om Bildmuseets pågående utställningar också, är sugen på att gå dit igen. Globetrottern drog med mig dit förra helgen, och jag insåg att det är något man borde göra oftare. Se där - där har vi ett lite mer långsiktigt mål: att bli mer kulturell! Kanske skulle man spika att göra något kulturellt minst en gång i månaden eller så, men än så länge får det bli en ospecificerad plan.

Go'kväll!