Usch, grannjävlarna har skrikit och grälat till och från hela natten till idag, under morgonen (säkert under dagen också, fast då var jag ju på jobbet, tack och lov!) och eftermiddagen/kvällen. Största frågan är: hur f*n orkar de?
Kvinnan kom och ringde på vår dörr igen – att det var hon som gjorde det såg jag genom kikhålet i dörren. Ställer mig där direkt jag hör att de är ute i trapphuset och härjar.
Det här är så jävla tragiskt och hyresvärden är helt lam. Imorgon tänkte jag släpa med mig Sambon ner och prata med dem än en gång, för nu är det ohållbart. Min kalla attityd (orkar inte lägga mig i, orkar inte ringa polisen, bara ta på mig öronproppar för att öka möjligheterna att sova) har avtagit och är just nu ilska. Jag är förbannad och vill bara slå näven i bordet. Jag vet ju inte vad/om hyresvärden vidtagit några åtgärder, men nu orkar jag inte längre... Fy fan.
2005-08-02
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men shit!
Du har ju skrivit om grannproblemet nu under en ganska lång tid. Det får ju bara inte vara så som ni har det. Men det är ju bra att ni tänker göra något åt saken...
Visst är det för jävligt! Satte mig igår och gjorde en sammanställning över hur de stört oss - det blev en lång lista trots att vi bara tar upp en bråkdel av alla tillfällen då de härjat. Vi går till hyresvärden imorgon, få se om de tänker ta itu med saken nångång. Vem vet, kanske kvinnan blir ihjälslagen en vacker dag...?
Skicka en kommentar