Det är fasligt vad jag kan bli sentimental och gråtmild ibland. Tårarna bara strömmade i slutet av filmen, trots att jag sett den tidigare och visste vad som skulle hända. Sambon bara fnissade och tyckte att jag var lustig, och det kan jag faktiskt förstå.
Glädjeämnet för kvällen är att om tre minuter sänds dubbla avsnitt av "24" på teve! Hurra, kvällen är räddad! So long!
2005-01-06
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar